Vart började allt?
Hej!
Jag kan ju börja med att jag är absolut inte någon med perfekt självkänsla. Som många andra flickor så har jag haft anorexia (dock så hade jag bara en svag grad utan att det gick utför), komplex över näsan, brösten, låren, magen och så vidare. Jag har också haft perioden då jag övervägde botox, bröstförstoring, näsminskninging och fettsugning.
Men dettta tog jag mig ur för faktiskt inte så länge sedan. Fram tills ungefär sex månader sen ville jag på fullaste allvar förminska min näsa. Men under denna tiden så insåg jag något. Vem är det vi tjejer försöker göra nöjda egentligen?
Vi får inte äta för mycket feta saker för det hotar magen och låren, vi måste absolut vara noga med våran hy annars får vi finnar och det är katastrof!
Varför resonerar man så? Okej jag kanske drar ut det till sin gräns (om det nu finns någon) men varför är just flickor så besatta av att vara snygga, sexiga, vackra, attraherande och oemotståndliga?
Varför kan vi inte bara gå runt just som vi är? Vi köper smink för att "utan så ser man ju inte klok ut!" (på riktigt jag har träffat tjejer som tycker så om sig själva) Att köpa sminket när man tycker så illa om sitt eget utseende, är som att betala pengar för att nedvärdera och förolämpa sig själv, vilket man gör!
Okej, jag använder smink. Och jag tycker väl det är snyggt, men jag tycker verkligen inte att jag är ful utan. Jag tycker heller inte att jag blir "snyggare" med smink, det ger en annan look det kan jag hålla med om. Men den är inte bättre någonstans!
Det finns så många yrken och brancher som lever på att suga ut varenda droppe självkänsla ur flickan. Modebranchen, kostemtika-branchen, diet-industrin, plastikkirurgin, media, musikbranchen och filmvärlden. Till att börja med så kan man ju ta "size zero" som exempel. Det anses rätt, sexigt, vackert och beundransvärt att vara en size zero. Så många tjejer får bokstavligen höra att de inte är smala nog och att det är dags att tappa vikt. Ursäkta men hur ska vi se ut då? Vara skinn och ben?
Ta plastikkirurgin också! För 10 år sedan var det fortfarande ovanligt i USA att unga flickor gjorde sådana ingrepp. Nu är landets vanligaste 16års-present en näsförminskning.
Det förgiftar oss. Varje skyltfönster, varje skvallertidning, varje musikvideo där tjejen varje gång framstår som om hon är kåt, jättesexig och bara hans.
Och vi är blinda för det. Vi accepterar det och tittar på videon om och om igen, köper tidningen, köper matersättning för att gå ner i vikt.
Hur ska någon kunna ta oss på allvar om vi fortsätter nedvärdera oss själva och låter oss själva bli förolämpade?
Som avslut tänkte jag länka en passande låt med väldigt rörande scener som är bra att kolla på.
http://www.youtube.com/watch?v=7-RbPVUzDlU
Stor kram/Frida
Jag kan ju börja med att jag är absolut inte någon med perfekt självkänsla. Som många andra flickor så har jag haft anorexia (dock så hade jag bara en svag grad utan att det gick utför), komplex över näsan, brösten, låren, magen och så vidare. Jag har också haft perioden då jag övervägde botox, bröstförstoring, näsminskninging och fettsugning.
Men dettta tog jag mig ur för faktiskt inte så länge sedan. Fram tills ungefär sex månader sen ville jag på fullaste allvar förminska min näsa. Men under denna tiden så insåg jag något. Vem är det vi tjejer försöker göra nöjda egentligen?
Vi får inte äta för mycket feta saker för det hotar magen och låren, vi måste absolut vara noga med våran hy annars får vi finnar och det är katastrof!
Varför resonerar man så? Okej jag kanske drar ut det till sin gräns (om det nu finns någon) men varför är just flickor så besatta av att vara snygga, sexiga, vackra, attraherande och oemotståndliga?
Varför kan vi inte bara gå runt just som vi är? Vi köper smink för att "utan så ser man ju inte klok ut!" (på riktigt jag har träffat tjejer som tycker så om sig själva) Att köpa sminket när man tycker så illa om sitt eget utseende, är som att betala pengar för att nedvärdera och förolämpa sig själv, vilket man gör!
Okej, jag använder smink. Och jag tycker väl det är snyggt, men jag tycker verkligen inte att jag är ful utan. Jag tycker heller inte att jag blir "snyggare" med smink, det ger en annan look det kan jag hålla med om. Men den är inte bättre någonstans!
Det finns så många yrken och brancher som lever på att suga ut varenda droppe självkänsla ur flickan. Modebranchen, kostemtika-branchen, diet-industrin, plastikkirurgin, media, musikbranchen och filmvärlden. Till att börja med så kan man ju ta "size zero" som exempel. Det anses rätt, sexigt, vackert och beundransvärt att vara en size zero. Så många tjejer får bokstavligen höra att de inte är smala nog och att det är dags att tappa vikt. Ursäkta men hur ska vi se ut då? Vara skinn och ben?
Ta plastikkirurgin också! För 10 år sedan var det fortfarande ovanligt i USA att unga flickor gjorde sådana ingrepp. Nu är landets vanligaste 16års-present en näsförminskning.
Det förgiftar oss. Varje skyltfönster, varje skvallertidning, varje musikvideo där tjejen varje gång framstår som om hon är kåt, jättesexig och bara hans.
Och vi är blinda för det. Vi accepterar det och tittar på videon om och om igen, köper tidningen, köper matersättning för att gå ner i vikt.
Hur ska någon kunna ta oss på allvar om vi fortsätter nedvärdera oss själva och låter oss själva bli förolämpade?
Som avslut tänkte jag länka en passande låt med väldigt rörande scener som är bra att kolla på.
http://www.youtube.com/watch?v=7-RbPVUzDlU
Stor kram/Frida
Kommentarer
Postat av: Angelica
Fy fan vad rätt! Så jävla bra sagt. Synd att så många tjejer faller för det. Tex H&M reklamerna. Rena ångesten av se deras jävla perfekta (och förmodligen redigerade) kroppar. Det värsta är att de flesta tjejer, tror jag, gör det mesta för att killar också ska tycka man är snygg (eller sådan har åtminstone jag varit). Men de flesta killar är inte så utseendesfixerade som man tror.
Postat av: Anonym
vad fint skrivet. bra och moget. det här borde alla tänka över mer. projektarbete kanske? :)
Trackback
